LAGA SKIFTET I GÅRDSPÅNGA 1853

Laga Skifte

Ingen enskild händelse i modern tid kan ha påverkat Gårdspånga bys innevånare lika mycket som Laga Skiftet, när det genomfördes i mitten av 1850-talet. Laga Skifte i Sverige beslutades i Riksdagen år 1827. Det innebar att varje gårds andel av byns jord samlades och lades ut på en enda plats, där så var möjligt. Den som fick sin andel i den sämre jorden fick då i motsvarande grad mer mark och tvärtom. Vissa gårdar måste flytta ut både gårdstomten och byggnaderna till den nya platsen, vilket innebar att byarna mer eller mindre splittrades. Odlingsarbetet blev effektivare, man behövde inte längre gå över någon annans åker för att komma ut på sin egen.

De jordägande bönderna i Gårdspånga hade dittills bott samlade i byns kärna och hade sina ägor utspridda på hundratals olika ställen inom byns område. När Laga Skiftet inleddes 1850 fanns det 8 jordägare i byn. Under de närmaste åren gjordes en del inbördes byten och affärer mellan ägarna. När Laga Skiftet var klart år 1853 var antalet jordägare nere i fem.

Gårdar i byarna hade ofta namn efter den aktuelle ägaren eller den ägare som hade satt sin prägel på gården under lång tid. Det är nu inte längre meningsfullt att använda gårdarnas namn, som jag minns dem från 1950-talet. För att kunna skilja dem åt har givit dem namn efter läget av deras nya mark i grova drag efter Laga Skiftet 1853. Gårdspånga by med skattekraften 1 helt mantal fick följande fördelning, räknat i mantalsdelar.

  • Eric Magnus Andersson (32 år) Svartängen. 5/16 mantal, 2 skift. Flyttade till Soldattorpet Svartängen, som i sin tur flyttades till den nya platsen Svartängstorpet (Rönhäll).
  • Anders Magnus Johansson (41 år) Norra gården. 4/16 mantal, 2 skift. Kvar i bykärnan med de nya ägorna i den norra delen av byn.
  • Petter Magnus Dahlgren (41 år) Östra gården. 3/16 mantal, 2 skift.  Kvar i bykärnanmed de nya ägorna i den östra delen av byn.
  • Carl Johan Carlsson (31 år) Västra gården. 2/16 mantal, 2 skift. Kvar i bykärnan med de nya ägorna i den västra delen av byn.
  • Carl Carlsson (49 år) Södra gården. 2/16 mantal, 1 skift. Flyttade ut ur bykärnan till i den södra delen av byn.

De tre gårdar som fick stanna kvar i bykärnan samt Svartängen tilldelades två skift vardera. Det ena i anslutning till gårdstomten och det andra inom ett område ca 500 m öster om och söder om Svartängen. På 1940-talet användes de uppodlade delarna av dessa utmarker fortfarande, åtminstone för höskörd och bete. De syns tydligt på den flygfotograferade kartan från 1960, men är i dag till stor del igenvuxna med skog. 

De båda torpen Carlshamn (Stenhaga) och Göltorpet var avsöndrade från stamhemmanet Gårdspånga men hölls ändå, så långt det gick, vid sidan om Laga Skiftet. Utöver dessa båda torp fanns det sex bebodda torpställen med lite oklart samband med gårdarna, nämligen: Nygård, Luften, Dalbo, Spånga, Peterslund och Målelund. Dessa berördes inte av Laga Skiftet. Soldattorpet Svartängen låg nära den plats där Svartängens ekonomibyggnader ligger i dag. Byns jordägande bönder hade gemensamt ansvar för soldattorpet och dess underhåll.

Planeringen av det Laga Skiftet tog 3½ år och måste ha varit en påfrestande tid för de inblandade jordägarna. I stora drag gick det till på följande vis efter det att lantmätaren fått uppdraget från Landshövdingen, d.v.s. Landskansliet i Kalmar:

  • Ett första sammanträde hölls den 3 april 1850 med jordägarna och ägarna till angränsande hemman för information. Gårdspånga gränsade mot Locknevi Säteri, Pastorsbostället Ytterby, Kulhult, Elsebjörka, Målen, Grönhult och Kleva (Blackstad).
  • En ny karta upprättades över byn 1850 med ägorna markerade. Det blev över tusen markerade områden.
  • Beräkning av storlek och värde på odlingsmark och skogsmark.
  • Hopläggning av odlingsmark och skogsmark till totalt 9 skift som motsvarade det tidigare sammanlagda värdet av respektive hemman.
  • Beslut om vilka ägare som måste flytta ut ur bykärnan.
  • Bestämning av rågångar och ansvar för hägnad både inom byn och mot angränsande hemman utanför byn. 
  • Beslut att flytta soldattorpet Svartängen till en ny likvärdig plats vid Uddevalla göl.
  • Beräkning av värdet på byggnader.
  • Fördelning av byggnaderna inom byns kärna så att allt samlades till de egna tomterna.
  • Beräkning av flyttkostnader och jämkning av kostnaderna mellan jordägarna.
  • Beräkning av värdet på den skog som jordägarna måste lämna och den som de fick i stället. Värdeskillnader justerades inbördes genom byte och med pengar.
  • Ett sista sammanträde den 25 november 1853 med jordägarna för fördelning av kostnader.
  • Ett år senare, den 22 november 1854, fastställdes Laga Skiftet för Gårdspånga by i Norra och Södra Tjust Häraders Ägodelningsrätt. 

Del av karta över Gårdspånga, upprättad år 1850. Byns byggnader låg samlade på ett ställe fram till år 1853. Som jämförelse är den nuvarande brandstationens plats markerad.

Förrättningen leddes av Lantmätare Robert F. Gross. Till sin hjälp hade han hela tiden två neutrala Godemän. Skiftesdelägarna och ägarna till angränsande hemman företrädde sig själva personligen eller vid några enstaka tillfällen genom ombud. Alla sammanträden dokumenterades löpande i ett protokoll som omfattar 120 handskrivna sidor. Lantmätaren var noga med att protokollet och bilagorna löpande attesterades av de närvarande. All dokumentation finns i dag tillgänglig hos www.lantmäteriet.se. 

Det skulle dröja femtio år innan Lantmäteriet fick några nya uppdrag i Gårdspånga. Då började en avstyckning av tomter, som pågick i ytterligare femtio år, framför allt till egnahem. Räknat från norr till söder gäller det: Ålderdomshemmet Nygård, Kinstad, Björkhem, Sandvalla, Ljungbacka, Brandstation, Solvalla, Blåskullen, Fridsborg, Solbacka, Svensborg och Lillhem.

Sven Gunnar Sporback
2021-05-08

Attentatet i Gårdspånga 1894

Sent på kvällen den 1 augusti 1894 hade en okänd mansperson knackat på hos hemmansägare 

Carl Johan Robert Carlsson i byn Gårdspånga. Mannen bad att få lämna en låda med prover på glas och porslin från en köpman i Vimmerby. Han bad också att hemmansägare Carlsson snarast skulle lämna lådan till godsägare K A Ylander på Locknevi Säteri. Det var viktigt att inte lyfta lådan i de ombundna snörena och att hantera den försiktigt. Lådan ställdes intill spishällen tills vidare.

Följande morgon gjorde pigan Jenny Johansson upp eld i spisen och började sina dagliga sysslor.

Så vid niotiden kom en fruktansvärd smäll. Lådan exploderade i värmen från spisen eller att den hanterades oförsiktigt. Det vällde upp krutrök, det slungades järnskrot och glasbitar runt i köket tillsammans med dynamitgubbar, som dock inte exploderade. En mindre eld som bröt ut kunde snabbt släckas. Men pigan Jenny var svårt skadad i ansiktet och fick föras till sjukstugan i Vimmerby och en minderårig dotter i huset miste håret och blev bränd på huvudet. Vad hade hänt?

Det tog ett par dagar innan händelseförloppet klarnade och att den skyldige fick så dåligt samvete att han själv anmälde sig till ordningsmakten. Bakgrunden var en mindre lyckad fastighetsaffär.

Locknevi Säteri ägdes sedan några år tillbaka av Inspektor Carl Johan Petersson, Odensviholm.

I början av sommaren hade han sålt Säteriet till fastighetshajen K A Ylander, Stockholm. Betalningen utgjordes av en hyresfastighet i Stockholm, värd 100 000 kr samt en revers på 24 000 kr. I dagens penningvärde tillsammans ca 8 200 000 kr. Efter en tid kände sig Inspektor Petersson lurad och ångrade affären. Köparen Ylander ansåg att affär är affär och planerade att sälja Locknevi Säteri vidare. Han var nu i början av augusti på väg till Locknevi för att ordna den saken. 

Som en sista utväg att stoppa försäljningen och om möjligt få tillbaka Locknevi Säteri hade Inspektor Petersson planerat att skrämma Ylander med ett varningsskott. I lådan med sprängmedel hade han byggt in en finurlig mekanism, som skulle tända krutet när lådan öppnades. Avsikten var inte att döda mottagaren utan bara ett skrämskott. Nu gick det hela fel med två helt oskyldiga personer skadade. Inspektor Petersson drabbades av svåra samvetskval. Efter ett par dagar anmälde han sig själv hos ordningsmakten i Västervik. 

Påföljden blev 4 månaders fängelse. Dessutom 5 750 kr i ersättning till hemmansägare Carlsson för skador i köket och för sin skadade flicka. Ersättningen till den skadade pigan Jenny Johansson sattes till 4 750 kr, eller 312 000 kr i dagens penningvärde. Detta kunde Inspektor Petersson stå ut med. Han var ogift och ansågs ha det gott ställt, främst genom sparsamhet. Fårskötaren Anders Nilsson från Odensviholm, som överlämnade lådan i Gårdspånga, gick fri från straff. 

Händelsen blev mycket omskriven i tidningarna. Inte bara i lokalpressen, utan över i stort sett hela landet. Från Höganäs Tidning och Kristianstadsbladet i söder till Helsingen, Östersundsposten och Norrlands-Bladet i norr. Inspektor Petersson lämnade sin anställning vid Odensviholms Herrgård efter att ha arbetat där under 32 år. Fastighetsaffären med Locknevi Säteri genomfördes inte. Den gick tillbaka.

Jenny Johansson gifte sig våren därpå. Makarna flyttade till Södra Vi och köpte en egen gård där det fostrades sex barn. Bilden ur Vimmerby Tidning kommer från Kungliga bibliotekets öppna sökning http://tidningar.kb.se 

Sven Gunnar Sporback

Blästbruk i Gårdspånga Locknevi

Under den andra halvan av 1600-talet anlades de första järnbruken i Kalmar län. Det var Ankarsrum, Överum, Ed, Falsterbo och Rumhult. Därefter dröjde det till 1720-talet innan det uppstod några nya bruk, t.ex. Bolhult, Orrefors, Storebro och även vid Sporrbacka i Locknevi socken år 1735. Lockneviborna kunde nu lättare än tidigare få tag i järn, både i form av stångjärn och gjutgods.

Platsen för blästbruk i Gårdspånga år 2020

Behovet av järn inom bondesamhället var givetvis mycket mindre på den tiden än i dag, men det krävdes ändå järn till vissa redskap, verktyg och vapen. Man kan då fråga sig varifrån de boende i Locknevi fick sitt järn under tidigare århundraden? Svaret är nog så enkelt att de framställde sitt järn själva på flera ställen i socknen. 

Om vi backar tillbaka 1000 år så fanns det i Kalmar län en väl inarbetad metod för att lokalt framställa järn i liten skala. Denna metod har haft flera namn, men det vanligaste numera är är blästbruk. Riksantikvarieämbetet har närmare 700 platser registerade där det förekommit blästbruk inom Kalmar län. De flesta ligger i länets sydöstra del inom kommunerna Nybro, Torsås och Kalmar. En enda finns registrerad inom gamla Locknevi sockens gränser, nämligen i byn Gårdspånga. Platsen är i sluttningen knappa 50 meter nordost om Brandstationen.

Med lite fantasi och med fakta från andra blästbruksplatser kan vi skapa oss en trolig bild av en mycket intressant verksamhet i Gårdspånga.

Råmaterialen

Vid framställning av järn genom blästbruksmetoden var de viktigaste råmaterialen järnmalm, träkol och luft. Järnmalm för att den innehöll grundämnet järn (Fe). Träkolet hade två uppgifter. Dels tog grundämnet kol (C) hand syret (O) i järnmalmen så att järnet blev fritt. Dels skapade förbränningen av träkolet den nödvändiga värmen. Luften behövdes för att få fram den riktigt höga temperaturen.

Inom blästbruket var det vanligt att platsen valdes nära malmfyndigheten för att göra transporterna enklare. Då kommer näst fråga: Var fanns det järnmalm i Gårdspånga? Småland saknar i stort sett brytningsvärda järnmalmsgruvor. Men däremot finns det gott om järn utspritt i den småländska berggrunden. Detta järn kan lokalt bilda fyndigheter av sjömalm, myrmalm eller rödjord. Alla tre är föreningar av järn och syre och har uppstått genom att järnhaltigt grundvatten hamnat på en plats där järnet har kunnat falla ut som järnoxid. Gårdspånga ligger flera kilometer från närmaste sjö, Därför har man här varit hänvisad till myrmalm eller rödjord. Dessa s.k. limonitmalmer kan innehålla upp till 40 % järn, men ofta betydligt mindre.

Blästugn inom knuttimrade träväggar. D2872 år 2013.

Om man betraktar Gårdspånga by lite från ovan så ser man att den lägsta punkten är den igenvuxna branddammen på gärdet norr om Brandstationen. Det finns ingen tillrinning av ytvatten, men ändå börjar där ett dike. Detta dike rinner först norrut förbi Bygdegården och ansluter söder om kyrkan till ett större dike från Åninge. Vattnet passerar så småningom sjön Yxern och hamnar till slut i Östersjön vid Skaftet. De närmaste husen runt branddammen ligger på några hundra meters avstånd och lite högre på låga grusåsar. Det finns ingen tillrinning av vatten från fastigheterna till branddammen utom grundvatten. Namnet på fastigheterna tyder också på att det är torra platser. Solvalla, Blåskullen, Solbacka, Ljungbacka och Sandvalla. Detta tyder på att branddammen matas med grundvatten från de närmaste grusåsarna. Härigenom skapas möjlighet att det kan bildas myrmalm. Ett tecken på järnhaltigt vatten är om vattenytan skimrar i olika färger som av olja. 

Träkolet framställdes i den närmaste skogen. Först i enkla kolningsgropar och senare i någon form av kolmilor.  

Förbränningsluften framställdes med hjälp av luftbälgar. Eftersom det inte finns något vattendrag i närheten så måste dessa i Gårdspånga ha varit hand- eller fotdrivna. 

Ugnen

Blästugnen kan liknas vid en jordhög, ca 1 meter i höjd och diameter. Mitt i jordhögen fanns ett hål, ett schakt, med diametern ca 30 cm. Schaktet, som gick nästan ända ner till botten, var infodrat med staplade stenar. Stenarna kunde hållas på plats med hjälp av påsmetad lera. Att schaktet byggdes in på detta sätt var nödvändigt för att hålla det på plats och att få en värmeisolering. För tillförsel av förbränningsluft fanns ett eller två hål i ugnsväggen någon decimeter från botten. I vissa fall fanns även ett hål för att kunna dra ut flytande slagg.

Bilden visar en annan variant av ugn från framställning av järn vid Laxå år 2013. Här är ugnen uppbyggd inom en knuttimrad ram av trä. Nere till höger syns ett kopparrör. Det är helt modern inblåsning av förbränningsluft från en omvänd dammsugare.

Slagg från Gårdspånga år 2020.

Processen och produkterna

Ugnen förvärmdes med enbart träkol. Därefter tillsattes järnmalm och mera kol. Blåsbälgarna hjälpte till att få upp värmen. Temperaturen blev aldrig så hög att järnet smälte, men väl att föroreningarna i malmen reducerades och bildade flytande slagg i ugnens botten. Slaggen kunde dras ut i flytande tillstånd eller fick ligga kvar i botten och stelna. 

Den kvarvarande järnklumpen med degig konstistens togs ut ur ugnen med långa tänger eller genom att en ugnsssida revs. Järnklumpen innehöll fortfarande minst en tredjedel slagg. Efter den inledande smidningen på ett underlag av sten måste den åter upphettas och bearbetas flera gånger för att klämma ur den flytande slaggen. För att inte slå sönder järnklumpen användes smidessläggor av trä i början av smidningen. Produkten som erhölls var en form av halvfabrikat. Den kunde nu tas hem till gårdssmedjan för att senare formas till  hästskor, gångjärn, spik eller andra nyttoföremål. En ungskampanj tog en dag och gav kanske 10 kg järn.

I processen bildades mera slagg än järn. Om inte slaggen kunde tas ut ur ugnen i flytande form så fick den stelna och krafsades ut när ugnen kallnat. Slaggen hade ingen användning under den här tiden utan kastades på marken vid sidan om ugnen. Vi kan föreställa oss att slaggen blev liggande tills området så småningom röjdes av och blev åkermark. Blästugnsslagg är mycket stabil mot väder och vind. Av kvarlämnade slagghögar går det att grovt uppskatta hur mycket järn som tillverkats eller hur länge tillverkningen pågått. I Gårdspånga finns inte den möjligheten.

Slagghögen fördes här åt sidan utanför åkern och märktes inte förrän en modern plog kom ner i ett djupare jordlager under de sista åren av 1900-talet . Förutom valnötstora slaggbitar kom även större slaggklumpar upp i dagen till markägarens förargelse. En uppmärksam granne samlade ihop några klumpar. På detta sätt blev fyndplatsen känd och registrerades hos Länsstyrelsen i Kalmar år 1998.

Det kom ett brev i meddelande-funktionen på hemsidan

Från en före detta Locknevi-bo. Vår brevskrivare Sven-Gunnar Sporrback är född och uppvuxen i Locknevi men flyttade som 17-åring för att börja i gymnasium i Stockholm, för 67 år sedan! Efter gymnasium och vidare utbildning till bergsingenjör ägnade vår Sven-Gunnar sitt yrkesliv åt järn- och stål- industrin. Detta ledde till ett intresse även för järnframställning från ”äldre tider”. Med rötterna i Locknevi började han gräva där!

Vår tillbakablick i Järnframställning i Locknevi genom tiderna startar med följande beskrivning av järnframställning på Sporbacka jernbruk.

Först lite om namnet där det hela började på 1700-talet.

Jag använder namnet Sporrbacka eftersom det är vanligast i gamla dokument. Det ursprungliga namnet var Sporbacka efter grundarens namn Klingspor. Det ändrades efter några decennier till Sporrbacka. Mot slutet av 1800-talet fanns det ingen koppling längre till Klingspor eller Klingsporre, som han också fick heta. Då uppstod namnet Spårbacka, som har hängt med fram till i dag.

Men som alla gamla Locknevibor vet så blir spår=spôr och backa =backe. Därför heter ju platsen Spôrbacke. Men för att underlätta uttalet så lägger man in ett ”e” mellan första och andra stavelsen och då blir uttalet ”Spôrebacke”. Så sa min far och han borde ju ha vetat eftersom han föddes i Kvarnstugan där år 1906.

Under namnet Sporbacka ( med 1 eller 2 R )drevs verksamheten vidare i över 100 år. Därefter fick det namnet Toverums Bruk under vilket namn det drev de sista 40 åren fram till mitten av 1880-talet. Ska man vara petig så skedde järnframställningen i Sporrbacka och en vidare förädling eller bearbetning i Toverum och Fängebo.

Fortsättning följer inom kort om järnbearbetning i socknen långt innan ens Sporbacka fanns i någons tankar. Hemsides-redaktionen uppmanar alla som har kompletterande information i ämnet att höra av sig med in-put via ”kontakt”-knappen på hemsidan.

Detsamma gäller för dem eller den som kan berätta något om annan post-industriell verksamhet i Locknevi socken.

Möte om locknevi.nu

Onsdagen den 30/10 samlades vi ett antal intresserade personer som representerade de flesta föreningarna i socknen för att diskutera hur vi kan vidareutveckla vår hemsida. Bland deltagarna fanns representanter för IOGT i Toverum, LRF och Locknevi ÄlgSkötselOmråde (ÄSO). De såg genast möjligheter att förenkla kontaktarbetet med föreningsmedlemmarna via hemsidan.

IOGT har sedan länge haft en egen hemsida. Den har dock på senare tid blivit svår att uppdatera varför man funderat på att skapa en ny hemsida. Vi diskuterade därför möjligheten och fördelarna med att i stället använda sig av finnas med som en “undersida” på Locknevi.nu. Redan senare under kvällen fick administratören en begäran om inloggningsuppgifter från IOGT så att de skulle kunna gå in och uppdatera sin del av hemsidan.

För ÄSOs del diskuterades hur man via hemsidan skulle kunna sköta distributionen av tilldelningsbesluten och sköta inrapporteringen av den faktiska avskjutningen på ett arbetsbesparande sätt.

ÄSO och LRF skulle ta med sig möjligheterna hem till resp föreningsstyrelse och diskutera om och hur man vill gå vidare.

Övriga deltagare uppmanades att fortsätta sprida information om hemsidans existens och möjligheter till ett ökat informationsutbyte i socknen.